Du och jag kan vi inte stjäla en bil, råna en bank, resa långt härifrån, ha min morfars gamla skjortor. Då kommer jag vara lycklig, jag lovar.

Jag siktar med pistolen, du håller motorn igång, jag springer mot sig. Du säger: älskling, förutom våra frisyrer är vi precis som Bonnie och Clyde.

Jag kommer förmodligen må dåligt för att vi inte tar tåget men du skulle säga att vi är på landet och det regnar. Vi sparkar upp dörren till en stuga i skogen, jag skulle vara rädd som jag är, du sätter en ficklampa under hakan och säger att du är Son of Sam.

Jag drar dig långsamt ur din Fred Segal-tröja, och höga på det faktum att vi är olagliga gör vi sweet loving ännu mer sweet - som vi gör. Jag säger: BABY, du är kriminell, och du säger: det är du med.

Du och jag kan vi inte stjäla en bil, men först, innan vi kommer så långt:
Vad heter du?
Åh, se inte så rädd ut.

Säg inte
att du inte
tänkte
exakt

likadant.

Det är sånt här man ägnar sig åt när man studerar heltid och jobbar och har ett liv och lagar mat och andra vuxna grejer.

Heheh.

"Köp hem målerisaker. Duk, några penslar och lite fina oljefärger. Städa huset, tänd ljus och ställ upp hela måleripaketet nära ett fönster med inspirerande utsikt. Ägna kvällen åt att måla en kärlekstavla. Dela på en lyxig flaska rött och njut av er fina paraktivitet."

Här.

HAHAHAHAHAHAHA.




Melina says:
asså de har DAGENS KÄRLEKSTIPS okej
JAG HATAR DEM
SKJUT MIG
fanny says:
GUD!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Melina says:
JAG VEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEET
längtar till dagen det tar slut mellan dem då ska jag kommentera HHHHHHAAAAAAHAAAAAAAAAAAHAHAHA ERA KÄRLEKSTIPS FAILADE

Mitt jobb är seriöst. Viktigt. Svårt. Ansvarskrävande.
Vi representerar den lilla människan i samhället, vi är hennes röst.
Det gör journalisterna.

Idag bjuder jag och professor Micanovic på en vetenskaplig studie av skolångest och hur den smidigast botas av gemene man.  Här. Vi har också tillsammans gjort en estetiskt mångfacetterad illustration för att s.k. "liva upp" då högst akademisk forskning på denna nivå ibland tenderar att vara så att säga "tråkig". (Ibland måste man sänka sig till någon slags "normalbegåvningsnivå", eftersom alla läser tidningen).
Vidare har jag analyserat fenomenet gatmode el. "streetstyle", specifikt uppfattningen som unga av idag har av dess vikt och relevans för livet. Jag tycker personligen att det ger en bild av strömningar i samhället när vi är påväg mot ett nytt decennium. (Tyvärr ej tillgänligt på webben.)
Fortsättningsvis har jag skrivit en högst researchad krönika huruvida vår nationalitet påverkar hur vi bedömer elevers prestationer, självklart fullproppad med referenser till studier, statistik och forskning. Här.
Avslutningsvis har jag gjort ännu en fältstudie rörande ungdomars syn på föregående fråga, för att riktigt ge den en kontext och djup. Här.

Det här är ett jobb som kräver sin kvinna.
Det är inte så att det enda vi gör är att fika, kolla på YouTube-klipp och flummar fram idéer och roliga formuleringar på kontoret.
Nej, det är mycket mer seriöst än så.


Här samtalar vi med läsare, en stor del av detta viktiga jobb. Men kan till och med se vår koncentration.

Nagellacken har nu fått en egen hylla i kylskåpet.
Studenter i overaller översvämmar hela stan och jag känner mig förfärligt utanför.
Universitetet verkar redan seriösare än jag trodde.
Alla körskolor är hycklare.
Min ekonomi är för dålig för att jag ska kunna åka på inflyttningsfest i Stockholm.
Tre av mina vänner har beställt varsin enkelbiljett till London.
33 Sommarprogram ligger och väntar på mig i iPoden.

Som mina nagellack.



Och mina strumpbyxor.



Detta är inte ett modebloggsinlägg,
inte ens ett very very light sådant.
Snarare en kommentar under etiketten "överflöd".
Eller ett om harmoni.

Nyss skrev jag "orolig" och "oroad" om mig själv fyra gånger i ett kort mejl.

Känner att jag måste dementera och fastställa. Två saker:

1. Jag är inte gravid som Smp-skrapan tror.

2. Melina är inte en påhittad karaktär för att kunna skriva Sundström-citat i msn-konversationer.

Jag är stark i sinnet men svag i köttet. Jag hörde det på teve tror jag, och jag tänker att det passar in på mig. Vi sitter i mitt kök och dricker kaffe. Klockan är över midnatt. Ingenting till, bara kaffe.
    Han som var så duktig på fotboll när vi var yngre säger att han nästan fick panik när han satt och väntade på att de andra skulle ringa. Jag känner en sådan extremt stark känsla av samhörighet med honom i den stunden men jag mumlar bara "aa, jag med typ, fan ta er."
    Hon som vill jobba med grafisk design sitter böjd över sitt block som vanligt. Hon säger att ansiktet hon precis målat ser för porslinsdockigt ut.
    Jag säger till han som precis tjänat en mindre förmögenhet på ett försäljarjobb att det ser ut som luften gått ur honom. Han skyller på sina mediciner.
    Vi har redan klarat av alla de där frågorna man svarat på två miljoner gånger nu. Hösten? Jaså vad kul. Hur känns det? Och sen då?
    Jag säger något i stil med fan vad allt har förändrats och alla svarar direkt JA VERKLIGEN. De korta fraserna som sedan följer får mig att förstå att de också känner att tryggheten, den uttråkande, sövande men så underbara tryggheten, rinner oss ur händerna. Och att det gör dem rädda. Och bedrövade.
    Det är inte med samma sköna, naiva, bekymmersfria sinnen som vi avhandlar vad alla vi känner gör, ska göra, ska bo, med vem. Australien, London, Oslo, Stockholm, Örebro, Frankrike. Växjö?
    Han som var lovande fotbollsspelare när vi var mindre är färdig med avbildningen av blomkrukan som står på bordet. Jag säger att jag minns att han var duktig på att rita när han var liten och hon som vill jobba med grafisk design visar hur man kan skugga bladen bättre.
    Han som precis tjänat en mindre förmögenhet på ett försäljarjobb berättar att han kände sig så jävla liten när han var i Stockholm senast, han letade efter företagets lägenhet i två timmar mitt i natten.
    Hon som vill jobba med grafisk design säger att hon nästan tar vad som helst, bara hon kommer bort från det här landet. Hon berättar att hon som vi alltid trodde skulle skaffa barn först säger nästan samma sak och det gör mig förvånad. Jag säger ni får inte åka ifrån mig, jag måste skaffa mig nya kompisar och jag minns inte vad de svarar. Jag trodde alltid att jag skulle flytta från den här staden för att jag ville, inte för rädslan för ensamheten.

Jag gråter inte när han går ut ur mitt liv.

Jag gråter inte förrän en dag senare när jag för en tiondel blir glad när jag instinktivt tror att det är hans röst jag hör från nedervåningen.

Okej.
Idag har tre människor födda 1997 varit inne på min bilddagbok..
Och en tjej född 98.
NITTIOÅTTA.

Det är fan inte okej.

Har telefonförhandlat med Sollentuna och skaffat mig (snart) en Nikon d40. Och utsatt Alena för massa meck. Hej hösten nu kommer jag.
Har vaknat sista morgonen med bankmannen.
Har konfigurerat p-piller-alarmet till ett Scrubs-alarm.
Har köpt en almanacka och skrivit in INTRODUKTIONSMÖTEN.
Har tittat ut de största trosorna i stan. Troskantens höst är kommen.
Har fått en bebis i Sims som jag döpte till Charlie (damn you Ines att du fick mig att börja läsa pappabloggen).
Ska åka till Tyrolen med de mesta kläderna och det största paraplyet genom historien.

Heido.

Melina says:
alltså när man tänker efter så liksom är det ganska mycket folk som vill ha nya eller fler vänner
varför finns det inget "match.com" för sånt
inte för att jag hade dragit mig dit i första hand men vafan
man lägger ner så mycket vikt vid partner
men ej vänner
fanny says:
eller hur
alla tycker ju attd e har för lite vänner
typ
Melina says:
ja
alla suktar efter vänner
bekräftelse
ingen vill egentligen vara ensam
VEM FAN VILL VARA ENSAM



Så:
Vi är snälla och öppna. Melina bor i Halmstad och jag i Växjö. Vill du bli vår vän så hör av dig. Vi tar emot alla erbjudanden.

Vi vill bara inte vara ensamma på kvällarna.

Det är morgon. Vi är sura och arga.
Jag är arg för att jag varit vaken i två timmar, hungrig som ett as, och försökt vara tyst för att inte väcka honom. Och för att det första han säger till mig är "knappa inte" när jag försöker skriva det här.
Han är sur för att jag tittade på teve när han försökte sova, fastän han bad mig flera gånger att jag skulle sänka och stänga av.
Jag går och sätter mig i soffan. Jag är påväg att säga att vi inte ens behöver diskutera det här eftersom vi inte kommer sova tillsammans något mer, men istället för att säga det börjar jag gråta. En arg och ledsen gråt, bara några tårar. Som han inte får se.
Sen sätter han sig i soffan och när han tittar på mig kan jag inte hejda mig själv. Jag spricker upp i ett enormt leende.
Jag är så jävla dålig på att vara sur.
Han säger att han tycker om mig mer när jag är lite plufsig (han har på allvar - fast jag tror det är lite på skämt - börjat använda det ordet om mig). Vi slutar vara sura.
Idag ska vi köpa en adapter och börja packa ner lägenheten.

Varje timme är en timme mindre, ekar det i mitt huvud.
Nu är det bara.. fem dagar kvar.
Och när jag tänker så så börjar jag nästan gråta.
Han säger "gråt inte nu, Fanny" och jag säger "jag kommer göra det någon gång ändå."
Det är det mest bitterljuva jag någonsin upplevt i mitt korta liv.
Jag tycker så jävla synd om mig själv.

Fem dagar kvar.
Och jag ligger och svettas i en soffa.
Han är ändå tänd på mig, kramar mig och pussar mig fast jag inte duschat på många dagar och fast han vet att han blir smittad.

Fem dagar kvar.
Och jag lyckas få fram:
"Rör mig inte. Hämta vatten."

Ligger naken på en handduk på bankmannens toalettgolv.
Klockan är kanske tre på natten och själva nakenheten har absolut ingenting med sex att göra.
Jag har diarré.
Nej, inte just när jag ligger där på golvet, men innan dess, och jag har inte lyckats ta mig mer än en meter från toaletten.
Det snurrar, som vågor översköljer mig, jag mår fruktansvärt illa.
Så jag ligger naken på en handduk på bankmannens golv.
Jag hinner tänka "Fan kom han kommer in, det här ser ju helt sjukt ut. Här ligger jag naken på en handduk."
Sen lyckas jag få tag i en macka och lägga mig på soffan.
Den tar kanske en timme att äta upp för jag somnar mellan varje tugga.
Jag blir så stolt när jag märker att den är slut.
På morgonen hittar bankmannen en fjärdedels macka mellan kuddarna i soffan.

På kvällen kräks jag och det känns som en välsignelse.


Jävla Grekiska ö och jävla äckliga festande 17-åringar.

(I övrgt har vi haft en bra resa).

Inte deppig langre. Mest glad.
Hos inkastarna borjar vi nu bli kanda som "nykteristerna" medan vi sjalva blir for fulla for att ens komma ut ur varat hotellrum (ja).
Receptionen ringer till oss och klagar.
Balkongen ser ut som balkongen fran helvetet.
Vi ligger och pratar langa stunder om att vi nasta ar ska aka och vandra i Norrland.
Vi ar inte gjorda for charter men vi har det awesome.

Åker nu för tredje gången den här sommaren mot Medelhavet.
Wzup lyxfällan.

Tah-tah.

Hej du, det var ju ett tag sen - 600 dagar men vem räknar precis? Och jag tänkte att jag skulle höra av mig och säga att allt är fint. Jag har träffat en annan nu han behandlar mig bra, jag går och nynnar hela tiden. Jag har färgat håret och jag har fått pollenallergi.
Pappa var på sjukhus, han klarar sig  bra men han är mycket smalare nu. Katten fick fyra fina ungar, tre av dem dog och den fjärde heter Sam. Jag lärde mig spela munspel, jag fick tid över när du försvann.
Är du fortfarande arg? Kan du fortfarande läsa mig? Jag brukade skrika och gråta och spy. Men det fanns dar, jag minns dem än. De bästa nånsin.
Är du fortfarande arg?
Jag såg Kjell Höglund jag önskar jag var han. Jag gick dit ensam. Anna som sett dig på stan hon sa du såg glad ut och hade ny frisyr. Hon sa den klädde dig. Och jag, jag nynnar mycket men jag sjunger knappt längre.
Och är du fortfarande arg? Är du fortfarande trött? Önskar du fortfarande... att vi aldrig hade mötts?

Klockan är 03.55
Vad gör jag?
Jobbar.

Livet.

Uppskattar lukterna gräset skogen kossorna att bara sitta och DRICKA EN KOPP TE sitta på balkongen och titta på himmelen UTAN ATT RÖKA säga "så fina rabatter" och lägga mycket pengar på bra råvaror ekologiskt och sånt. Skita i smink läsa tidningen hela morgonen njuta av sin ensamhet drömma våta drömmar om lägenheter se det fina i människor och skita i sig själv lägga ner imagen. UPPSKATTA inget särskilt bara livet och det faktum att man är frisk och kan läsa "en god bok" i flera timmar plugga litegrann se en dokumentär och gråta en skvätt eller bara cykla en runda ner mot skogen. Tänka att VÄXJÖ ÄR ÄNDÅ EN BRA STAD och att man egentligen vill ha en gård med hästar och inte en etta i betongen.

Undertecknat numera vuxna vänner.

Men hjärtat tar aldrig semester
Det bultar i mitt öra varje natt
Försöker muta det med sprit och cigaretter
Det lugnar inte hjärtat mitt ett skvatt

För hjärtat tar aldrig semester
Det jobbar övertid och kommer aldrig hem
Hur fort det än går blir du ändå alltid efter
Hundraåttio bpm

Häll ut bensinen
över solnedgången.
Riv ner staden.
Häll ut havet
ända bort till horisonten.

Tysta ner musiken.

Är det min förtryckta

lägenhetslängtan
bebislängtan
vuxenlängtan
kärlekslängtan
trygghetslängtan
evighetslängtan

eller är det faktiskt
kanske
så att
...


Men jag stannar där
och bara låter det vara vackert.

Istället för att slå.

Röker och glömmer. Dansar och glömmer. Läser och glömmer. Super och glömmer. Jobbar och glömmer. Knullar och glömmer. Skrattar och glömmer. Pratar och glömmer. Konsumerar och glömmer. Får huvudvärk. Och glömmer.


En kort stund.

5 Aug 2009 13:54
Från: Fanny
Till: Ines

Har nu köpt Sims.


5 Aug 2009 13:56
Från: Ines
Till: Fanny

Har nu anmält dig till läger för spelberoende någonstans i Norrland. Smp betalar. Kristina ok:ade.



Det började med fanatiskt berg-och-dalbane byggande under sena julinätter.
Nu håller jag på och skaffar konto hos EA games.

Fy helvete vad det ska spelas hörrni!!!

Klockan är nu 08.08 och jag vill döda er.

"Celluliter är sexigt."

"Det är inte snyggt med för fasta bröst. De får gärna hänga lite."

"Färga inte håret. Utväxten du har är fin."

"Jag är osexigt med för smala tjejer."

Lyckan i att träffa med hela foten på bollen och se ett perfekt skott gå iväg. Lyckan i att hitta rester från gårdagen i kylen när man är riktigt hungrig. Lyckan i att få till ett riktigt bra fotografi. Lyckan i att få det första sms:et. Den större lyckan i att få det första puss:et. Lyckan när du ställer dig upp och börjar känna den första berusningen rusa genom blodet.

Lyckan i att träffa en gammal vän och känna att ni fortfarande klickar. Lyckan i nya lakan. Lyckan i att gråta och lyckan i att skratta. Lyckan i en nyduschad kropp, din som hans. Lyckan i att bli bjuden på fest hos någon du inte känner så väl. Lyckan i att åka bort. Den mycket kraftfullare lyckan i att komma hem.

Den förmodade lyckan i att ha barn. Lyckan i att inte ha barn. Lyckan i att se bussen komma bakom hörnet när du trodde att du missat den och du verkligen verkligen måste komma dit i tid. Lyckan i att vara omotiverat trevlig och se det smitta av sig på folk. Lyckan i att ligga bredvid någon du saknat väldigt länge. Lyckan i att ligga med någon du saknat väldigt länge.

Lyckan i att tycka att du är snygg. Lyckan i att känna att du inte bryr dig. Lyckan i att cykla genom stan riktigt fort i kvällsljus utan händerna på styret med hög musik i öronen. Lyckan i att få högre lön än du trodde. Lyckan i riktigt, riktigt snygga harmonier. Lyckan i att hitta en ny grym låt och lyssna på den i repeat. Lyckan i att det är fredag eftermiddag. Lyckan i att någon saknar dig och tänker på dig.

Lyckan i att åka bil i mörker när det regnar. Lyckan i inledningen på ett bra Sommar i P1-program. Lyckan i att känna sig nöjd med sitt beslut när du ligger under en filt och tittar på film när alla andra festar. Lyckan i att träffa nya sköna människor. Lyckan i att skolan precis slutat för året och den lilla pirrande spännande lyckan i att skolan börjat igen. Lyckan i ett leende hos en person du flörtar med. Lyckan i ett leende.

Lyckan i att få tillbaka ett prov du nailat. Lyckan i att slå på teven just när Scrubs börjar. Lyckan i att se att du har massa nya sms i din inkorg. Lyckan i att ditt favoritband kör den bästa låten som extranummer och lyckan i att den är fem gånger bättre live. Lyckan i mat när du är svinigt hungrig. Lyckan i att älska någon. Lyckan i att någon älskar dig.

E: Jag blev erbjuden knark idag.
F: Jag blev också erbjuden knark idag!
N: Fan! Jag blir inte ens bjuden på drinkar!

Jag vill fylla floderna, haven du åker på med mina tårar.








Ring inte, skriv inte, lås inne ivern i dig.

Baby says he's gotta go
And I can't do a thing about it
Even though he lets me know
That he might come back I doubt it

I cared about him so
But I guess he wanted more
Now my baby's gotta go
And I'll just have to deal