Förhoppningar är minnen från en framtid som redan inträffat.

Hon säger för sent att vi borde åka till ett annat land. Han säger att han ska köpa en handdammsugare för 150 euro och jag skäller. Dina föräldrar frågar om du mår bra och jag tänker när ska jag sluta tänka på dig.

Skäller, är förvirrad. Smygröker, äter chips, känner mig tjock, äter mer chips. Skiter i allt.

Härute är det så kolsvart om natten att stjärnorna lyser som månar. Västerut avtecknar sig ett rödgult sken mot horisonten. Det är staden. Svagt men tydligt, som en försenad solnedgång. Något som glöder därborta. Som att det är där det händer. (Det är det inte.)

Jag gick i skogen idag. Branta, gröna, fina skogen. Vad är det med skogen som får en att känna sig så trygg? Mossan breder ut sig som en klargrön oändlig heltäckningsmatta, tallarnas täthet omsluter en som väggar. Spår av vildsvinens bökanden, gamla orienteringskontroller, midjehöga ormbunkar, knallröda lingon, okända svampar som står i par. Tystnaden, fuktigheten. Tryggheten.

Kliar på mina eksem, ångrar mig, vänder mitt självhat till hat mot andra.

Precis som vanligt!