revenue
Vi sitter vid Starbucks pa Boulevard des Italiens och de ska snart stanga. Vi sitter utomhus aven fast detta formodligen ar ett av Europas vackraste caféer i kedjan, med enorma kristallkronor hogt uppe i taket over havet av fatoljer. Du har kopt nagon slags dyr gâteau aux noisettes fast du inte har rad och jag roker dina cigg som vanligt. Jag har precis kommit tillbaka till stan och i stallet for att gora saker som man borde gora nar man kommer tillbaka, traffar jag dig dar for att forsoka komma pa varfor jag egentligen ar har.
Du berattar om alla saker du gjort fast du inte borde, och jag sager c'est pas graaaave och du sager att det ar for att jag sager sa som du vill traffa mig. Det ar varmt, jag har bara min kavaj for nagon har stulit min kappa, men jag fryser inte ens. Jag ater upp sista biten pa din gâteau och en ung man knackar pa rutan och signalerar att de stanger.
Pa Boulevard Haussmann har julskyltningen kommit upp. Den ar ratt sa graslig, i lite for manga farger, men anda rolig att titta pa. Du berattar om vad staden har erbjudit nar jag varit borta och ett skyltfonster spelar Abba pa franska. Jag sager att vi ska ha en fantastisk december tillsammans, allihopa. Snart ar vi vid Madeleinekyrkan och jag foljer dig hela vagen hem.
Pa metron hem undrar jag hur jag kunde ifragasatta den har staden, aven om det ar med en lite, lite storre klump i halsen som jag nu ser pa allt. Romantikens sloja over alltihop ter sig liksom en aning tunnare. Men den finns fortfarande dar. Lycklig angest, som Viktor sa.
Du berattar om alla saker du gjort fast du inte borde, och jag sager c'est pas graaaave och du sager att det ar for att jag sager sa som du vill traffa mig. Det ar varmt, jag har bara min kavaj for nagon har stulit min kappa, men jag fryser inte ens. Jag ater upp sista biten pa din gâteau och en ung man knackar pa rutan och signalerar att de stanger.
Pa Boulevard Haussmann har julskyltningen kommit upp. Den ar ratt sa graslig, i lite for manga farger, men anda rolig att titta pa. Du berattar om vad staden har erbjudit nar jag varit borta och ett skyltfonster spelar Abba pa franska. Jag sager att vi ska ha en fantastisk december tillsammans, allihopa. Snart ar vi vid Madeleinekyrkan och jag foljer dig hela vagen hem.
Pa metron hem undrar jag hur jag kunde ifragasatta den har staden, aven om det ar med en lite, lite storre klump i halsen som jag nu ser pa allt. Romantikens sloja over alltihop ter sig liksom en aning tunnare. Men den finns fortfarande dar. Lycklig angest, som Viktor sa.