"Han hade varit oförberedd, men så var det ju med förälskelsen. Den gick till angrepp när man minst anade det. Den tog sikte på de försvarslösa. Den överrumplade en bakifrån på det försåtligaste vis. Han hade kapitulerat för den, förklädd till ett gåtfullt leende. Det gick på ett ögonblick. Man kopplades upp till kärlekens osynliga generator, kraftfältet, orden behövdes inte längre för allt var plötsligt begripligt, allting passade samman, världen var förklarad.

(---)

Men i det beslutet, gissade han, låg hans tragedi. För i hans straff ingick inte det kryphålet. Tvärtom hotade det att tillintetgöra hela dess mening. För det var ensamheten, förlusterna som var förutsättningen för detta. Också på detta vis avslöjade sig förälskelsens väsen för honom; den blottade bara det man ville veta, den ingav dem bara drömmar, och allt annat, det obehagliga, höll den gömd bakom ryggen medan den log mot sina offer med falska vita tänder."


Carl-Johan Vallgren, Dokument rörande spelaren Rubashov