l'université, l'appartement


I GET BY WITH A LITTLE HELP FROM MY FRIENDS, A LITTLE HELP FROM MY FRIENDS









vad tror ni, kids?


Allt på Landstinget är alltid gult. Oklart varför. Gul furu, gul hy, gula patienter.
Jag kände mig i alla sjukt cool i äkta scrubs - även om de inte var blåa.
Tycker ni inte jag passar i dem? Vad tror ni?
synd där smp
DET HÄR ÄR LYCKAD REKLAM!
Lycka till, you're the man, osv osv :*
tio mil österut mitt hjärtas fyra kammare
Lägenheten har saknat mig. Den är iskall så vi kör det beprövade tricket med öppen ugn. I den öppna ugnen lagar vi det enda som finns i skåpen - frysta brödbullar. Och till det lite gammal Pucko som vi hittar i kylen. Campus är öde, inga studenter är väl så ensamma att de är i sina lägenheter över jul. Utom vi. Varenda muskel i min kropp värker.
Sen tar jag tåget till en helt annan stad, en helt annan lägenhet, för att hälsa på framtiden. Mitt hjärtas fyra kammare.
Framtiden?
kjshkjasfm,Af
Dansar som i trance.
Ni vet.
Alkohol.
Ni vet.
Komma hem till lägenheten.
KOMMA HEM TILL LÄGENHETEN.
Ni vet.
Mat.
Ni vet.
Kul.
Han är nykter så han skrattar åt mig.
Fan vad det här tog lång tid att skriva utan stavfel
ropen skalla - grisen åt alla
(Nej, det har man inte, men man tänker att det är för sorgligt att blogga på julen för då är tanken att man ska ha ett liv så överhängande.)
Något annat som också är påväg utför är kvällen: Ropen skalla - GRISEN ÅT ALLA.
Hemvändardag my ass. Det är dräggdagen no. fucking 1.
Jag ser ut som jag kommer straight up från 80-talet och bankmannen säger att jag "ser osmaklig ut". Fint betyg tycker jag.
(Till alla som inte har privilegiet att vara invigd i min sällskapskrets och därför inte förstår vad "Grisen" är: Det är Grace, dräggigaste stället i stan. Ja, även när man räknar med Harrys.)
Anyhoo. God jul. Nu blir vi fulla.
Kul inlägg.
det är natten till den 24:e december
Seinfeld står på och jag behöver dig.
Jag behöver dig även fast du inte skulle ge sin son tjejkläder,
även om han skulle vilja, även om han skulle säga "snälla pappa".
Det är natten till den 24:e december och du svarar i telefonen fast du sover samtidigt.
Jag lägger på, låter dig sova och gråter i min ensamhet igen.
För alla sorger som komma skall, för alla som redan har passerat.
Men det är okej.
Det är natten till den 24:e december och jag klarar mig.
it's gonna be another shitty year
if you can't get over, get under
the making of


Fint badrum.

Trött modell som leker med rekvisita.

på allmän begäran
God Jul och Gott Nytt År!
Ojdå! Så gick det ett år till som har gått
Så har ett stilla snötäcke skänkt lite frid över det rödmålade huset längst ute på Hovshaga där fönsterna håller på att ramla ut och där värmecentralen har exploderat. Turligt nog döljer snön trädgården där gräset aldrig blev klippt, löven aldrig räfsade och där äpplena hänger som djupfrysta julgranskulor på de nakna och vingklippta träden som Gudrun blåste sönder och som husets självutnämnda trädgårdsdesigner inte hunnit ta hand om sedan dess – förmodligen för att hon varit upptagen med att skriva listor över vilka listor hon ska skriva, eller något annat mycket viktigare.
Kanske lät hon trädgården förfalla för att det plötsligt blev så viktigt att renovera badrum. Efter att ha tillbringat all vaken tid med att besöka VVS-butiker och skaffa sig Europas största samling kataloger över toalettstolar, slutade det med att tre av stans skickligaste hantverkare blev utskällda efter noter på grund av att en hylla hamnade någon centimeter för lågt. De försvann skamset med eder osande runt öronen och med svansen mellan benen. Någon sluträkning vågade de aldrig skicka.
Kring far i huset har mycket hänt som det kommer att berättas om länge i den lilla staden. Vad tänkte de som såg honom förvandla bilen till en igloo då han tvättade den i minusgrader? Vad tänkte de som såg honom försöka krypa nerför en spiraltrappa, i jakt på sin medicin mot gikt – en sjukdom som läkarvetenskapen tillskrivit honom och som drabbar äldre, överviktiga och frossande män? Och hur tänkte han själv när han en natt på Åland vinglar hem till sitt hotellrum, klär av sig alla kläderna och går och lägger sig – under madrassen? Att han dagen efter sågs surfa på IOGT:s hemsidor har han vägrat kommentera.
Äldsta tomtenissan Ellen har flyttat omkring som en svartvit flugsnappare. Förmodligen har hon sovit fler nätter på kompisars madrasser än i sin egen säng. Själv går hon runt som en hyllning till en filé mignon black and white, med kolsvarta kläder och béarnaisesås-färgat hår. Fast visst, hon har mognat till ordentligt, så till den grad att det blev dags att skaffa löständer.
Syster Fanny tog studenten och påbörjade en lysande akademisk karriär genom att välja de mest yrkesoförberedande ämnen som fanns i hela universitetskatalogen. Det dröjde inte många veckor förrän det suckades högljutt och studiebidraget, som skulle sparas till sista öret, var ytterst nära att bli en krog- och shoppingnota i Paris. Den enda kursen hon klarat hittills är introduktionsutbildningen för övningskörningen, någon teoribok har dock ännu inte setts till.
Om yngsta tomten Calle kan inte mycket sägas. Han har nämligen inte släppt blickarna från dataskärmen annat än under de alltför få timmar framåt morronkvisten då sömnen släckt honom. Jo förresten, han har bevisligen gått IRL en gång, då var det för att förflytta sig till ett tredagars-LAN, vilket gjorde honom tvungen att vistas utomhus i några minuter.
Det här var också året då far och mor blev fetare än någonsin. Då Fanny skrev en förälskad recension om Barbados-Magnus och satte nya ouppnåeliga rekord i att äta enorma mängder mat. Då Anette impulsköpte en gigantisk tv som ingen kan få igång, då Ellen tvingades klippa av sig tolv års samlade festivalarmband eftersom det hade flyttat in djur i dem, och då far i huset inledde en tv-karriär då han pottklippt och rödögd lät sig intervjuas i den moderna versionen av "Snillen spekulerar", nämligen Färjan.
Så förflöt ännu ett år i den faluröda idyllen, mer kaotiskt, mer hysteriskt och mer okontrollerat än någonsin. God jul och gott nytt år alla vänner. Ni kan vara helt säkra på att nästa år blir ännu värre.
"alltså fanny vi måste gå i terapi efter det här"



Tyvärr får jag inte lägga upp resten eftersom modellernas psykiska hälsa tydligen svävar i någon slags fara.
i taxin lägger han handen på låret
Det har stormat i mig det senaste året.
sorgligt
this song must never be forgotten
anledningar till att inte vara bitter längre
Hej vännen,
Här är några saker jag tänkte att vi skulle göra på jullovet:
Åka skridskor på Växjösjön
Se ALLA filmer som går på tv
Baka lussebullar
Göra ett roligt pepparkakshus
Bejaka våra småländska landsortsrötter och besöka våra släktingar på landet (tillsammans alltså)
Gå promenad i snötäckt skog och kolla om hästarna är ute
Värma upp våra genomfrusna tår från promenad i snötäckt skog i badkar (med badskum)
Äta ost och dricka vin
Byta julklappar
Övningsköra med din bil
Fixa fet nyårsfest
Städa efter fet nyårsfest
Diskutera hur förskräckligt USA är
Laga mat (det vill säga jag ska laga mat och visa dig mina nya skills, du ska äta och diska)
Vara glada och lyckliga och rosenkindade
Fan vilken älskvärd quinna jag framstår som alltså. Gör såna här planeringar. Alla borde ju vilja ha mig.
Men tar man en bankman till karl så måste man ha överseende med att ens planering kan bli lidande. Eftersom vadå? Precis, en bankman måste ju jobba på en bank. Hela lovet. För banken måste ju vara öppen! Hur ska bankkunderna annars kunna få sina bankpengar?! Men eftersom jag är en sådan älskvärd quinna tar jag ett djupt andetag, uppbådar allt mitt överseende och bakar lussebullarna själv så att de är varma och klara när han kommer hem.
where's the ppparty
Smaka på den här kombinationen:
Fredag kväll.
Snorhala landsvägar.
Urshults kyrka.
Julsånger.
Och Barbados-Magnus.
Alltså ja, fo shizzle, det är sanning.
Jag sysslar ju inte med skojerier, som ni vet.
Lägg sen till en Alexander Mahmoud och en Smp-kärra ovanpå detta.
Det kommer bli lika bra som det är absurt.
okej det var ju fint och så, men inte värt en och en halv timme i DÖDSKYLA


berättar fantastiska (sanna) parishistorier för melina i syfte att värva henne för framtida syften
Reaktionen:
Melina says:
OMG
OMG
OMG
OMG
OMG
OMG
OOOOOOOMG
DÖR
AVLIDER
VI ÅKER IMROGN
PARIS HÄR KOMMER JAG
OMMMMMMG WHY U DOIN THIS TO ME MAMI
WHY
WHYYYYYY
SKA BÖRJA SÄLJA MIG FÖR ATT FÅ IHOP PENGAR
när gyn-tjejerna vill få elliot reid på sitt lag
Elliot: I must have looked at a thousand bajingos today. Bajingo, bajingo, bajingo. I mean, I can't even look at my own bajingo.
Carla: Is that because it looks so much like a vagina?
om att vara misslyckad, och om pojkar påväg att bli män
Kan inte motså att gå runt och känna mig lite lite misslyckad mest hela tiden.
Inte jätte, men litegrann.
Jag är inte typen som KOMPLETTERAR sina gymnasiebetyg.
Men det gör jag.
Sliter mitt hår för saker mina vänner gjort för längesen.
Sitter i det där klassrummet med mina ekvationer, tillsammans alla pubertala 90-killar.
Alltså. 19-åriga killar spelar i en hög division i titeln om det osexigaste som finns. Hur kan 90-killar få ligga med jämnåriga egentligen? Jag kom lite tidigare till lektionen idag och eftersom jag är ny och mobbad stod jag i min ensamhet och betraktade klassen. Dessa pojkar! POJKAR I TELL YOU!
(Okej förlåt till 50% av mina läsare heheh men ni vet ju att ni är MÄN.)
Vidare: Känner mig misslyckad för att jag något körkort. Misslyckad för att jag har så fult hår. Misslyckad för att jag fryser jämt fast jag anstränger mig för att göra det. Misslyckad för att jag inte har något riktigt jobb.
Lip lip lip.
Och Simon som trodde jag skulle riva världen.
Oh well.
Idag snöade det i alla fall.
Typ såhär såg det ut:

fml part 2
Men jag måste lipa lite ändå.
För när det för första gången på länge händer något (1. bosnajulmiddag, 2. basårsfest, 3. öppning av Växjös nya electroklubb) i den här sorgliga ursäkten jag kallar mitt liv händer det samma kväll.
Lip lip lip.
stilfanny
Och när vi ändå är hippa och fashion och handlar kläder och sånt:
Var först skeptisk Phrazes For The Young (även om titeln är skön), men den här låten slutar inte vara bra. Varför var inte den singeln?
11th Dimension suger ju. Den behöver akut ommixning.
lemma på palladium
Det är lätt att avfärda Daniel Lemmas bluesiga folkrock som soft bakgrundsmusik. Eller förminska det genom att kalla det pretentiös musikhögskolekomposition. Det har redan gjorts i några neggiga recensioner av hans fyra plattor.

faktum att det inte alls är ut-
manande musikaliskt, men varför
måste allt vara det, och istället
acceptera den totala coolheten och
kompetensen bakom låtarna. Det
gör i alla fall Palladiums publik med
råge denna nästan-luciaafton. De
tar emot honom lite som en för-
lorad son. Eller som en saknad
lucia, kanske.
Daniel Lemma, ackompanjerad av
tre kollegor, fyller snabbt varenda
vrå i den gamla biografen med ett
så stort och fylligt sound att man
för någon sekund frågar sig om
det finns fler musiker backstage.
Lemma själv är lika naturlig på scenen som att låtarna innehåller hammondorgel. Hans trygga och avspända närvaro när han skämtar och berättar små anekdoter gör att scenen känns för högt upp och långt bort. Det blir liksom lite avigt när Lemma är så nära publiken och publiken är så nära Lemma. Egentligen vill man bara sätta sig ned bredvid honom.
Första akten av kvällen blir dock ibland lite väl mysig. Daniel Lemma känns då och då alldeles för trygg i sin genre, nästan lite för välstämd och här kanske man borde åberopa ovan nämnda kritiker och faktiskt ge dem rätt. Det blir på ren svenska tråkigt och slätstruket. Fegt kanske ordet är.
I andra akten däremot byts finstämdheten mer och mer mot skönt sväng och det börjar

dofta ordentligt med amerikansk söder. I en underbart gungig holy ghost-dänga spritter
det i countrybenen hos många av åskådarna och folk lämnar sina biostolar för att ku-
nna dansa i gångarna vid sidorna. När Den Stora Hitlåten följer direkt på blir det bifall och
ännu bättre stämning. Lemma förklarar att nu, nu kommer det allra bästa, det ni betalat
för och Like a rainbow round my heart-partiet sjungs i falsett acapella. Så snyggt.
När Lemma med apache sedan lämnar salongen är det till stående ovationer.
Publicerat i Smp 13/12 2009
snart kommer han hem
Lite läskigt ändå. Det känns nästan som jag glömt hur man gör med såna däringa män.
Glömt hur man tycker om. Glömt hur man visar att man tycker om. Glömt att tycka om.
Mest varit sur på/åtrått i min ensamhet detta manssläkte. Haft stora fula trosor och hatat/älskat dessa märkliga varelser.
Och nu ska man helt plötsligt vara söt_yngre_tjej_90 med snygga rosa i spets som hjälper till att laga mat och köpa julklappar.
Hur fan ska detta gå?
fml
För övrigt ligger jag fett efter i mina kurser och jag tror att mina visdomständer har bestämt sig att växa ut för det ömmar i hela käften.
Men annars är det bra och så. God jul liksom.
ville bara delge er

Ser ni de fantastiska linjerna? Ser ni den tidigt utveck-
lade fäblessen för surrealism i den vänstra bilden, bland
annat i det vågade draget att sätta dit, inte en, utan TVÅ
solar?
De överdrivna dragen, som en ung Picasso, likheten men
ändå olikheten mellan de två som skapar ytterliggare
dimensioner och infallsvinklar till tolkning av personen
i fråga - det vill säga mig. Studera även namnteckningen
- sådana exakta linjer redan vid denna ringa ålder. Helt
fantastiskt om jag får säga det själv.
this what happens when you fuck around
Nu är det återigen matte och kyla och december som gäller.
Sitt ner, torka tårarna, ät upp makaronerna och börja derivera dina sammansatta funktioner. S'il vous plaît.
Fanny: Alltså är jag störd nu, men jag tycker faktiskt det här är kul. Vad tycker ni?
Stina: (Ler och nickar tyst på norrländskt vis, fortsätter räkna.)
Jacob: Nej, jag tycker också det. Kul kanske man inte kan säga,
Fanny: Nej inte "kul".
Jacob: Mer häftigt. Eller nej, häftigt är också fel ord. Fascinerande. Det är fascinerande.
Fanny: Matte är fan större än ord.
Jacob: Ja. Det är större än oss.
Fanny: Ja tamejfan.
Jacob: Matte är större än mänskligheten.
Jag menar, idag lärde jag mig att Dsinx=cosx när man räknar i radianer. Hur kan man inte älska? SÅ JÄVLA COOLT!
För övrigt så frågade min lillebror mig helt på allvar idag vad jag tyckte om idén att han skulle skita i att börja gymnasiet för att tjäna pengar på musik istället. Jag sa: GÅ I GYMNASIET. PLUGGA.
om män
2. Om kvinnor kunde välja att bli lesbiska, skulle vi inte behöva män mer.
3. Män suger kuk. (Inte sin egen, men det skulle de om de kunde.)
4. Om män inte fanns skulle det inte finnas några krig.
5. Jag hatar män. (Eller okej, egentligen inte, men you get the point.)
(Okej lite bitter i natt. Lite.)
min superfina vän i love her so much!!!
Onsdag 00:42
Ines says:
JA FANNY
fanny says:
idiot
fuck you
Ines says:
NE JUSTE
fanny says:
idiot
Ines says:
idiot
du vet ingenting om min TALANG
fanny says:
"talang"
Ines says:
jag är svår och indie
egentligen
fanny says:
"ok"
Ines says:
idiot
jag tycker i alla fall att det är fint och lagom pretentiöst
ALLTSÅ JAG HATAR ER SÅ MYCKET.
Hur kan jag ens vara vän med er?
Ni är ondska.
ONDSKA.
Alex, come on. Give me some sympathy.
De här fruktansvärda människorna skolkade ju varenda bildlektion.
DET ÄR MENINGEN ATT RUTAN SKA SYNAS FATTAR NI VÄL.
Andas Fanny.
Andas.
hej alla barn
Det kallas caching på webbspråk. Coolt va? Att jag visste det.
Tacka Ines och Viktor mina kreativa vägledare.
....
jordan sullivan
You cannot have sex with people you like. Sex is for making babies, and revenge."
var glad för helvete
Varenda led, muskel, artär, ligament.
Jag ligger helt stilla
Koncentrerar mig på att andas.
Mitt hjärta skriker.
Det slår fortare än någonsin.
Som om det spurtar, snart i mål.
Snart ger det upp.
Snart vattenpaus.
Snart får det vila.
Dunkandet ekar i det tysta svarta rummet.
Jag ligger helt avslappnad.
Men ändå på spänn.
Två centimeter över lakanet.
Vill bara höra min telefon.
Bara lite.
Bara något.
Jag ska ju vara glad.
Var glad för helvete!
Men kroppen bara skriker.
Pulsen bara slår.
Hjärtat vrålar högst.
Någon säger
att det bara är vodka och cigaretter som hjälper.
Jag tänker att det inte kan vara sant.
Så jag ligger och väntar
på att hjärtat ska stanna.
lorsque je suis tombée amoureuse
















emoinlägg #671
Malmö hälsar såhär:
"Åk! Gör det direkt, åk. Nu är du ung och snygg. Paris vill ha dig ung och snygg."
Och Bristol såhär:
"Fan, Fanny denna tiden i vårt liv kommer inte tillbaka. Detta är enda gången du kan ha ett giltigt skäl att flytta till Paris."
Och sen fortsätter Bristol såhär:
"Det verkade som om du skulle få världen att böja sig vid dina fötter. Jag trodde också att den skulle göra det emot slutet på trean. Men sen? Vart tog den Fanny vägen? Jag vill att hon kommer tillbaka!"
Fan också.
Det vill jag med.

söndag den sjätte december
23 kvadrat på Södermalm. En sömnlös natt i kärlekens stad. Och nu är jag här. Hör inte för öronen har gett upp. Registrerar inte. Känner inte. Så trött. Stockholm. Vet inte när jag åker hem. Vet inte vad jag åker hem till. Tänker på en lägenhet på markplan i Villiers väldigt många mil härifrån. Fan. Livet hatar mig och älskar mig våldsamt. Om vartannat. Det är underbart och hänsynslöst.
Paris grät när jag åkte. Stora tunga droppar. Kartan i min hand, ritad på baksidan av ett bioprogram, blev en liten boll av allt vatten. När jag nästan var framme vid Pereire tilltog regnet.
Det var så sorgligt.
Och nu: 23 kvadrat på Södermalm. Jag är så trött. Registrerar inte. Tänker på Villiers.
Imån blir nog en bättre dag.
fuck
Om jag inte var en sån ansvarsfull jävla människa hade jag så stannat och supit upp alla mina pengar.
FUCK MY LIFE varför måste jag vara ansvarsfull?!
kärleksbrev 2.0
Blir lite orolig att han börjar glömma bort hur man uttrycker sig på svenska och att vi kommer få kommunicera på fackspråk framöver.
blogg 2.0
"Blev det något fel när du sparade ner den ELLER?" var visst orden.
Tyvärr finns ju alla intelligensnivåer representerade hos mina läsare, trots att jag försöker nischa ut idioterna, och således klickar även människor med noll estetiskt sinne in sig här. Synd, men så är det. Det var så gud skapade människorna. Alla kan inte få allt.
Men eftersom jag inte har några problem med att sälja ut mig själv och eftersom jag är mån om mina stackars felutvecklade läsare ska detta åtgärdas snarast. Inga namn nämnda men skönt att vi fick detta ur världen, rensade luften liksom.
Eller hur INES MICANOVIC och VIKTOR STERNER?