Cyklar i morkret i duggregnet mot Saint Germain langs floden, sjunger hogt med The Smiths och tanker att jag later, och kanske ser ut som, Summer just da, precis som i den dar hisscenen, aven om jag formodligen ser ut som en blot skrikande galning pa en cykel.

- I can't see anything that I don't like about you.
- But you will! You will. You know, you WILL think of things. And I'll get bored with you and feel trapped because that's what happens with me!
- Okay.
- ... Okay? Okay.

(Haha alltså inte jag själv vanligtvis men väldig let's just say that I was lucky den här gången.)

And even if he wakes you up every day by sneezing right in your face, well, you still love his sneezes more than anyone else's kisses.

Hur kan den här institutionen få kalla sig för universitet? Hur tänkte de som skapade den här youtube-kanalen? Hur tänkte den som godkände de här kurserna? Hur tänkte de som anställde den här kvinnan?

Jag blir SÅ JÄVLA PROVOCERAD att jag inte ens kan skriva något ironiskt.

Det är sånt här som får mig att aldrig mer vilja sätta en fot i de akademiska korridorerna igen.

Kleerup, Lykke Li, Maria Andersson, Andreas Wilson, Sverrir Gudnason med väldigt många flera gettin' jiggy with it för att uppmärksamma HIV.

 

Fantastiskt! Sexigt! Vackert!

Dagens stilla undran: Vad säger X-tina till sina ungar när de vill se hennes nya video?

Återigen. Så SJUKLIGT bra att alla andra egentligen bara kan ge upp nu.

Åkte till Sofia för att gratta, äta kött och skratta åt Kamilla.

Sen sjöng dem. Sångvänner är verkligen det bästa jag vet.
Och kött då.

Intressant text. Full Jacob Håkansson. Spännande basstämma.

Hej vänner.
Säg något smart om det här så att jag inte köper det.
Tack på förhand.
/Fanny

Jag har någon märklig dragning till chick flicks. Kan delvis ha och göra med att jag passar den exakta målgruppsprofilen som foten i Jimmy Choo-sandalen. Men ändå. Det känns lite pinsamt. Särskilt eftersom jag försöker utge mig från att vara någon slags kvasiintellektuell människa med en i alla fall något decent taste.

Anywho.

Jag såg den här filmen på den största filmduk jag någonsin beskådat, på biografen vid Times Square, New York. Kan faktiskt ha varit på alla-hjärtans-dag. Med de förutsättningarna blir väl vilken film som helst bra, eller i alla fall cool, men den här håller faktiskt även i youtubekvalle. Just för att den är så sann. Elak. Främst sann. Att den översattes till "Dumpa honom!" på svenska är mest en sorglig petitess, och ännu ett bevis på att de som jobbar med att översätta titlar verkligen borde överväga ett karriärbyte.

Kolla på första minuterna här. Den första scenen med ungarna är redan episk.

Se även här hur de snygga männen som spelar i filmen försöker övertala andra män att gå och se den. Roligt (1:42!).



Eller hur att ni blev lite sugna?

Repetera: Paris kommer avsky mig.

Alltså denna mannen. Jag ger bort hela mitt hjärta.

Från en fin tid när mina vänner bodde i samma stad som mig. Här från en kväll när jag lyckades samla dem alla.