Jag är tretton år och osäker. Jag har på mig skrikiga kläder för att hävda min existens. Jag är arton år och ute på krogen för första gången. Jag kräker i en nattbuss. Jag är konstant kär i eller besatt av någon. Jag är femton år och har alldeles för höga klackar på mig varje dag. Jag cyklar, jag fryser om händerna, jag lyssnar på mp3, jag pluggar. Jag är sexton år och drömmer om världen. På kvällarna samlas vi hos varandra. Vi, vars hus ligger inom en radie på fem minuters gångavstånd. Jag är femton år och gråter mig igenom hela sommarlovet. Jag är tjugo år, konstant på jakt efter ligg. Jag dricker hela tiden och har leopardklackar och lösögonfransar. Nej, jag är sjutton år, jag ligger i din säng och säger att jag älskar dig. Jag är nitton och rastlös. Jag är sexton och rastlös. Jag är tjugoett och rastlös. Jag är tretton och osäker. Jag är arton och osäker. Jag är tjugotvå och osäker. Jag är sjutton år, jag går till bussen varje eftermiddag, i snöslask, i mörker och med flera kilo böcker i ryggsäcken. Nej, jag är tjugoett, jag går i sandaler längst boulevard d'Italie i sommarkvällsvärme och gråter. Jag är gravid med dig. Jag är 29 och färdigutbildad. Jag cyklar, jag fryser om händerna, jag lyssnar på mp3, jag pluggar. Jag är tjugonånting, jag får missfall. Vi firar med kebab. Vi håller varandra hårt i händerna i den sterila gynkorridoren. Vi är ju så unga. Jag är sjutton år och övertygad om vad kärlek handlar om. Vem kärlek handlar om. Jag är tjugoett och aldrig så tvivlande. Jag är trettiofem och fortfarande lika momentant hopplösledsen. Jag är fjorton och undrar när det går över. Jag är tjugotvå, trettioåtta, femtiotre, sjuttioåtta och undrar när det går över.