Det är alla hjärtans dag och jag har redan druckit en halv flaska vin. Jag har nästan ingenting på mig för alla hjärtans dag är slynornas dag. Han har en stor bukett blommor bakom ryggen och jag låtsas att jag inte ser den för jag vet aldrig hur man ska ta emot sånt. Restaurangen ligger på samma gata som jag bor vilket jag var otroligt missnöjd med vid bokningstillfället (men som min tunna outfit och vinet i min kropp på hemvägen var väldigt tacksamma för). Sen drack jag ännu mer vin och åt en hel fisk tror jag att det var. Har för mig att det var gott också.

Det var en tid som stod i en sådan kontrast mot hur vi hade haft det förut. Vi satt i vårt fula gula jävla kök och jag tog dina cigg fast jag visste att du hatade det. Du var ihop med en journalist från Metro och jag minns att jag tittade på hans byline när jag åkte till jobbet på morgarna men att jag inte läste artiklarna. Ni tjabbade en hel del. Så vi satt där i det fula gula jävla köket och gick igenom sms så på ett sätt var det ju precis som det var innan men när Eiffeltornet glittrade på de hela klockslagen så suckade vi och sa "jaha, nu glittrar det igen".

Haha aso så länge Markus Krunegård fortfarande skriver musik kommer det fortfarande finnas stoff till denna blogg. Mvh emo.

Tu dis que I'm the only one.