Det är lördagskväll och min pappa börjar recitera dikter som han allt som oftast gör
på lördagskvällar. Vi diskuterar litteratur och det är sällan jag diskuterar något med
en så liten känsla att jag vet vad jag snackar om. Pappa deklamerar teatraliskt verser
och säger "obildade unge" mellan en av Bellmans epistlar och Tegnérs rim. Obildade
unge! Det säger han.

Detta eftersom jag har erkänt att jag inte vet vilka Sveriges fem nobelpristagare i
litteratur är. Nej, inte Strindberg. Nej, inte Hjalmar Söderberg. Nej, inte Ekelöf,
Martinsson eller Almqvist. Obildade unge! Ååååh.

Han säger "den vår de svaga kallar höst" eftersom det stormar utanför och det gillar
jag mycket. Svart och svårt. Höst är bäst. Det har en av Sveriges nobelpristagare
skrivit, och jag har aldrig hört hans namn. Jag slår vad om att ni är lika obildade som
jag. Utan att googla är ni chanslösa på denna kvintett av författare. Aint I right?