Packar mat för en halv armé. Cyklar genom konstant stril och har ett fint lager regnvatten över hela mig när jag kommer fram till campus. Hittar tjecken nere i vårat mikrofilmsrum. Alla andra grupprum är alltid tagna, men vi har hittat mikrofilmsrummet. Han säger till mig att jag inte ska bli läkare och jag tänker att jag inte längre kan räkna människorna som sagt det till mig. Gotländskan kommer snart och vi sitter i mikrofilmsrummet och diskuterar detaljer i vår plan för Iraks framtid. Det är mikrofilmer på hela väggarna och jag är väldigt blöt.

Möter den tyska mamman när de kommer ut från sitt seminarie. Jag frågar hur det gick och hon säger att alla skämde ut sig. Blir lite, lite nervös. Tjecken, gotländskan och jag nailar sedan seminaret.

Träffar Samuel. Äter upp halva armématen samtidigt som han hjälper mig att göra ekvationssystem och tangenter. Han blir nästan ledsen när han inte hinner förklara för mig hur man algebraiskt bevisar att arean på en kvadrat alltid är större än arean på en rektangel. Är glad och känner att jag fattar saker.

Sitter på matteföreläsning. Får talet e förklarat för mig och blir nästintill idiotförklarad av läraren. Blir ledsen och känner att jag inte fattar någonting.

Går till Smedjan och flummar ihop en granskning av fotokursdeltagarnas bilder. Har ont i kroppen av att sitta ner. Tänker vad fan gör jag det här för, som vanligt, och sparar utan att ens läsa igenom.

Går till biblioteket och överväger länge om jag ska köpa en kopp kaffe för dyra 16 kronor. Står upp och dricker min dyra kopp kaffe och äter min medhavda macka samtidigt som jag förkortar lite andragradare. Det gör för ont i min kropp att sitta ner. Försöker ännu en gång komma på hur jag ska få min kropp att sluta göra ont på ett så snabbt och smidigt sätt som möjligt. Några i min klass sitter längre bort och fikar tillsammans. Jag hatar mig själv för att jag inte är kompis med dem och för att jag inte sitter med dem och fikar. Såsom e är ett irrationellt tal är det är ett irrationellt hat. Jag hatar mig själv för att jag inte går fram till dem och börjar prata. Tänker lite på bankmannen. Det skulle vara skönt om han vore här. Jag känner mig ensam och lite ledsen.

Ryskan kommer fram och lägger armen om min midja. Hon sätter sig bredvid. I hennes skola piskade man i barnen algebra så vi försöker lösa stjärnuppgifterna. Det går dåligt. Men hon är snäll. Hon säger "vi borde äta lunch någon gång" innan hon går.

Amerikanen knackar på fönsterrutan. Han kommer in i och jag får som vanligt känslan av att han är kär i mig. Vi pratar om det amerikanska vs det svenska samhället och han beskriver sin nya bild han fått av USA genom att komma till Sverige "som om någon sagt till mig att Jesus inte fanns".

Det vi pratar om är så intressant att jag måste springa till fotolektionen i F-huset. Undrar igen när jag sitter där vad fan jag gör det här för. Vill dö litegrann, eller skrika rakt ut av uttråkning och meningslöshet. Men skrattar ändå med de andra. De är roliga och rätt så mysiga. Även om de bara fotar gärdsgårdar. Visar mina bilder på Ines och då blir det roligare.

Åker hem. Försöker berätta allt detta för mamma och hon undrar om min poäng är att skryta. Jag säger att det är den inte. Alex kommer och lämnar en blixt. Cyklar till Grisen och fotar fulla sorgliga studenter. En del har sex i hörnen. Jag tänker STACKARS BARN och kommer på att vi var likadana för ett halvår sen. Blir lite ledsen igen.

Cyklar hem, lyssnar Fuck forever och tänker att jag borde gifta mig. Pratar med Ines om roliga svar på seriösa jobbmail. Bara "LOL" är det roligaste. Bloggar sedan ut det här.