Svettas.
Det är allt jag gör i mitt liv.
Jag cyklar mina mil. Och jag svettas.
Jag vägrar tro att det är växthuseffekten, även om man utan att vara meteorolog lätt kan konstatera att det är onormalt varmt.
DET ÄR SNART OKTOBER.
Frosten på taken, daggen på vägarna, ångan i min andedräkt.
Var är ni?

Jag cyklar mina mil.
Jag svettas.
Jag vill ha bikini.
Men istället svettas jag i det accepterade minimiantalet kläder
som man kan ha på seminarier om kultur och utveckling.
Men trots min halvslampighet är jag ändå en stor pöl när jag kommer fram.
Svettig och slampig.



Moder Natur, här får du lite inspiration.
Det är ungefär det här jag tänker mig:




Du ser väl hur lyckliga alla är, där under sina vindtäta supertjocka ultrafleece-jackor?
Varför undvarar du oss detta?