Diskuterar skandinaviska slottsvakter med amerikanen. Han är rolig och konstans lite nervös. Emelie och jag byter nummer. Score! tänker jag för mig själv. Making friends, duktig, duktig, klappar mig själv på axeln. Emelie har varit lärare i Afrika och au pair i London, vi står i kön till mikrovågsugnarna.
Träffar gamla musikstudenter i en annan restaurang. Pratar om värdekonservatism och synkoper. Jag borde börja i någon kör. Eller bestämma mig för vad jag ska rösta på.
Försöker hela tiden förklara för mig själv varför jag gör vad jag gör. Läser den här väldigt otydliga kursen för att jag vill få en annan världsbild. En mer rättvis syn på allt. Äter Samuels melon som han har tagit från salladsbordet.
För det är ju där man måste starta.
Med sin egen världsbild.
Så tänker jag nog. (Eller försöker)

Men allt känns som någon slags paus, ett uppehåll. Ett halvt liv. Vakuum.
Fan nu får du hämta mer, säger Samuel.
Går och väntar, försöker skapa en vardag.
Tittar på slutet på morgonsoffprogrammen på morgnarna, Scrubs på nätterna. Gör ju egentligen vad jag vill, säger jag till mig själv.
Vad. Jag. Vill.

Va fan.

Emelie tittar ut från bibliotekets andra våning. Säger att hon spanar in snygga killar istället för att läsa Robert Marks. Jag fördömer vår klass för att det inte finns några snygga killar. Det finns ju så många här.
Stöter på mysiga men märkliga fotoläraren utanför pedagoghuset. Han säger vilka fantastiska bilder du tagit och gör någon slags gest med båda händerna och går snabbt vidare.
Jag har tagit en kurskatalog för våren. Vet inte ens var jag bor till våren. Emma säger att vi måste åka till London över nyår. Kanske kan man stanna där. Eller följa med Emelie tillbaka till Afrika.
Jag vet inte.
Ikväll ska vi lyssna på nicaraguanska kaffebönder i Myrdal.