Efter att mamma upptagit nästan hela Scrubstimmen (den viktigaste timmen på dygnet) till att berätta varför hon inte kan sova, har jag dragit den här slutsatsen:

Jag är som en progressive culture.
Resterande i min familj är en progressive-resistant, eller mer progressive-incapable, culture.

Och det är väl mitt ansvar att ta mitt ansvar to induce development.

Åh.

Livet.
Livet.
LIVET.

Och barndomen.

</3