Det går inte att inte älska Magnus Tingsek.
Slår man upp avslappnad i en ordbok finns där
karln på bild, och för några år sedan blev han
utsedd till Sveriges sexigaste man. Därtill
kommer fyra egensnickrade grymma plattor,
vars genre knappt går att definiera. Briljant
jazzsoulpop är ett försök. Man borde således
inte ha några invädningar.

På Kafé de Luxe denna afton har Malmöpågen
med sig den, om möjligt, kanske ännu mer
musikaliska vännen Måns Mernsten på
klaviatur. Det vill säga ett gammalt Rhodes-
piano och en Moog. Det är spontant, det är
opretentiöst, det är "noll förberedelse, men det
är ju så vi vill ha det".
Som första låt spelas den softa, så finstämda Easier, och man kan ana hur bifallen efteråt nästan överraskar de båda musikerna. Men även om publiken jublar öronbedövande efter varje låt så är intresset ibland lite svävande i första delen av konserten. I princip alla i lokalen står till exempel helt stilla, trots gungvänliga reggaetakter.

Kanske beror det på att Tingseks musik inte är enkel raktframrock eller lättsmält I-love-you-pop - den kräver engagemang av lyssnarna. Och ibland då de ovanliga harmonierna i mellanspelen blir lite väl ovanliga tilltar pratet i lokalen. Ett tydligt tecken på att det stundtals blir lite - i brist på ett bättre ord - tamt. Här hade grabbarna nog tjänat på att ha med sig mer folk på scen. De gör ett imponerande bra jobb bara de två, men med ett par trummor och en gitarr till hade de riviga partierna kunnat lyftas till sin rättmätiga höjd.

Tingsek sviktar ändå aldrig i sitt engagemang. Hans
karisma och kärlek till musik strålar ut genom varje por,
och i andra halvan av konserten börjar det smitta av sig.
Under Someone Else börjar publiken röra på sig,
särskilt när Mernsten drar iväg ett mördande solo på
elpianot. De sista låtarna är en underbar upplevelse i
spelglädje och musikalitet. En total urladdning. Tingsek
rycker, vrålar och sätter falsetten lika perfekt som alltid.
Inte en enda sextondel är felplacerad, trots att det
improviseras friskt från Moogen och elgitarren. Enormt
imponerande. Hitten World of its own är given som
sistalåt och Tingsek och Mernsten lämnar Växjöpubliken
lika mycket vrålande som stumma av beundran.

Publicerat i Smp 19/4 - 2010