Han skapar musik. Fantastisk, innovativ, jazzig, rivig, popig, lugn, psykadelisk filmmusik.
Och han animerar film. Han säger "jag vill göra en riktig film, med riktiga skådespelare, men jag har ingen kamera." När jag frågar vad filmen ska handla om säger han att "budskapet ska vara riktigt smart". Han spelar sin senaste instrumentala låt för mig och den låter som en jazzklubb på 20-talet, en cirkusföreställning och en parisisk karneval på samma gång.

Hade han inte gått i nian och varit min lillebror hade jag så blivit kär i honom.
Och detta var jag såklart tvungen att skriva eftersom jag är så fruktansvärt stolt.