Varenda bänkrad i Urshults kyrka är fylld. När Magnus Carlsson kommer gående, sjungande, i altargången fram mot den uppbyggda scenen vid altaret i Urshults kyrka hörs ett litet men tydligt ”oooh” genom publiken. Kamerorna tas fram. En kändis i byn.

Kyrkosalen är vackert upplyst
med blå och röda strålkastare
och utanför breder ett sago-
likt småländskt vinterlandskap
ut sig. Mer julstämning kunde
nog Barbados-/Alcazar-/Dans-
bandskampen-kändisen inte
önska sig. Vi bjuds snart på
nyskrivna jullåtar med dans-
bandstakt som inte skäms för
sig, och när Carlsson går över
till klockren falsett åker
Mariah Carey-handen upp.
Underbart.

Det är schlager, det är disco,
det är helt enkelt hundra
procent jul med Sveriges
folkligaste discodiva. Det är
förutsägbart och Disneyaktigt, men det är ju så det ska vara. Det är ju ändå jul. Nytt blandas med redan känt – allt från Elvis till psalmer – och Carlsson har fyra män på diverse instrument bakom sig. Ofta balanserar kompet tyvärr på gränsen mellan att vara oerhört proffsigt, och att låta som en karaokebar. Synthstråkarna och klockspelet blir ibland svåra att snacka hem.

Stjärnan själv å andra sidan gör musikaliskt sett ett felfritt jobb. Hans enorma säkerhet och klang visar sig allra tydligast i Schuberts Ave Maria – tyvärr det enda klassiska inslaget i konserten. Den stora behållningen under kvällen är dock det lika ambitiösa som genialiska att ta in lokala körer. Detta är något man gjort under hela turnén, berättar Carlsson stolt. Genialiskt eftersom det förmodligen har bidragit med att få varenda kyrka man besökt att fyllas till maxgränsen – alla måste ju komma och se dotter, granne, kusin – men också genialiskt eftersom det blir så otroligt mäktigt. Och så jäkla bra. Redan till tredje låten in i konserten, Stilla natt, uppbackad av kyrkokören, sitter jag där och storbölar i kyrkobänken, och för en stund tror jag att det är julafton på riktigt.

Det man skulle kunna gnälla på – förutom om man inte gillar dansband och disco, då finns det mycket att gnälla på – är Magnus Carlssons något tillgjorda manér. Han är en proffsig entertainer, visst, men ibland för poserande. Som om tevekamerorna var på, fast vi bara sitter i en gammal kyrka. Urshult bryr sig i alla fall inte och när Feliz Navidad i discotakt går igång står en hel kyrka upp och klappar händerna. På vägen ut hör jag en man säga ”Det har nog aldrig hänt förut”. Och det måste ju vara ett gott betyg.

Publicerat i Smp 19/12 2009, foto: Alexander Mahmoud