Det händer en del kul grejer på jobbet. Jag skrattar rätt mycket. Särskilt åt telefonsamtalen man får. Samtal av blandad kaliber. Idag tog jag emot ett av sann och pur kvalitet:

Jag: *Presenterar mig och Smålandsposten*
Kvinna: Hejsan! Jag står här med en död fladdermus. Vad ska jag göra?
Jag: ...

Skrattade, googlade och bollade vidare tantan till SR:s skjutjärnsreporter och numera även fladdermusexpert. Fem minuter senare ringde Ines. Vi sa ingenting utan bara skrattade i flera minuter. Sen sa vi "jag måste jobba nu" och la på.

För övrigt har brandlarmet gått tre gånger på två dagar, det är som om hela byggnaden har börjat protestera mot den helvetiska värmen. Vi svettas ihjäl men dricker ändå kopiösa mängder kaffe.

Det är väl typ det enda jag gör. Kommer ibland hem och suckar åt den overkligt stora klädhögen på mitt golv.

Människor som bloggar om sina jobb känns ju bara allmänt sunkiga (om det inte handlar om fladdermussamtal då, det läser jag gärna hundra inlägg om). Så därför ligger vi lite lågt ett tag, tills motivationen för typ någonting hittar tillbaka. Orkar inte ens vara romantisk eller mano längre. Nåväl! Allt har sin tid.