andreas grega på kafé de luxe
Källaren på Kafé de Luxe är packad till bristningsgränsen.
Framkomligheten är lika med noll, och utanför avvisas 
hoppfulla besökare tillbaka till slasket. Proppfullt alltså.
Framme på scen står Magnus Weideskog & Karin Str-
öm och försöker få publiken att lyssna på deras tonåriga och
gulliga singer-songwriter-material. Det är väldigt ödmjukt
och nära, men ingen verkar riktigt mottaglig än. Det är bara
en man som gäller ikväll.
Andreas Grega har erövrat musik-Sverige fort och inten-
sivt med sin tunga pop. Efter att ha frontat bandet Kungers
i tolv år släppte han en soloplatta för två månader sedan.
Innan dess har han varit förband åt Winnerbäck och
samarbetat med Promoe. Hajpen blev alltså enorm, och
gensvaret unge
fär lika stort. I alla fall att döma av uppslut-ningen i källaren ikväll. Många har kanske ännu inte hört
honom, många dyrkar honom redan.
Efter passande lång väntetid kommer han så ut. Jublet är
öronbedövande, och det växer i styrka när han öppnar med
hitten Ta vad du vill. Grega bankar takten till den långsam-
ma, pulserande låten med sitt vandringsstavliknande mick-
stativ som en annan Gandalf. Han ser verkligen sjukt taggad
ut, något som snart bevisas då han dyker rakt ut i publiken.
Stage dive i första låten. Ett väldigt illustrativt exempel på
laddningen i luften.
Det blir direkt allsång, hysteri och snart ännu mer stage dive.
Bakom den karismatiske, långhårige och ikväll rätt så vilde
soloartisten står ett lugnt band och levererar det starka
låttmaterialet. Samhällskritisk pop med reggae- och hiphop-
influenser, lättuggat men ändå intressant. Andreas Grega är
sliten i halsen, varpå han sörplar samt delar ut ingefärste till
kidsen längst fram under de lugnare låtarna. Men det han
tappar i sången tar han igen tiofalt i energi.
Under vissa låtar spenderar Grega nästan mer tid på än
framför publiken, och ibland går han till och med ner mitt i
folkhavet och sjunger. Han vill mer, han vill komma när-
mare, han ropar ”så mycket kärlek i detta rummet, Växjö!”,
och Växjö bär honom lydigt på sina armar.
Foto: Alexander Mahmoud
Det är en ömsesidig kärlek som är lika fin som kaosartad. Det verkligt imponerande i alltihop är att han aldrig slutar sjunga eller tappar text, trots att han nästan river de Luxes inredning. Efter en timmes total urladdning får man bara konstatera: Han lever upp till hajpen. Man får även lyfta på hatten och gratulera: Grymt gig, Grega.
Publicerat i Smp 22/3 2010
