Marathonhuvudvärken följde även med hem till Sverige. Mamma tror att det är min kropp som reagerar lite fientligt mot att jag börjat äta kolhydrater. Det är ju också en teori. Konstaterar snabbt att jag har tre sidor olästa mejl i inkorgen och det säger jag absolut inte för att verka så att säga viktig, utan endast för absurditeten i detta faktum. Inser att jag missat en deadline, två föreläsningar och en rockfestival.

Nåväl.

Allt är utslaget i Växjö. Tvingar mig att köra lite bil, automatväxlad men ändå. Hälsar på Micanovics. De ger mig fisk och pressad potatis och vi pratar om stadsplanering och kapitalism. Ines skrattar länge åt mig när jag berättar att jag började gråta när Jacob sa "kvinnan är det svagare könet" och sen ger hon mig girl power-klistermärken (som hon egentligen köpte som tröstpresent till min eventuella kuggning). Kör runt i kvarteren på Öster där äppelträdens blomster skriker vår vår vår. Hälsar på Mille i nya lägenheten. Hon har köpt en soffa så vit att jag aldrig kommer få sitta i den (alltså hon sa så på riktigt, "DU får INTE sitta i den!").

När jag kommer hem är mitt rum välstädat och svalt, min julstjärna hänger kvar. Nu är denna dagen slut.

God natt.