Promoe, eller Mårten Edh som Skatteverket kallar honom, är mest känd som frontman i hiphopgruppen Looptroop Rockers, men han har även fyra soloplattor i bagaget. Ikväll har han med sig före detta Looptroopmedlemmen CosM.I.C. för att ta sig an dessa till antalet få studenter. Få men väldigt glada. Nykteristen Promoe konstaterar snabbt att någon måste ”hällt nåt i vattnet på det här stället”, särskilt med tanke på den tidiga timmen. Han får glatt jubel till svar.

De första låtarna känns en aning som en transportsträcka, och det är inte förrän den snart tio år gamla Looptroophitten Don’t hate the player går igång som det börjar hända grejer i lokalen. Över huvud taget är det de riktigt gamla hitsen som slår tyngst. Long arm of the law och Bandit Queen är andra exempel som får publiken att samtidigt stöna högt av lycka.

Promoe är tight, van och un-
derbart omanierad. Mannen
som varken rakat eller klippt
sig sen 1995 (true story) är
glödande samhällskritisk, men
samtidigt otroligt ödmjuk. I
den kombinationen skapas en
grym scenpersonlighet.

Ska man gnälla på något, och
det ska man väl, så blir det
hjärtskärande falskt då och då.
Vem av killarna som bär skuld-
en lämnas osagt, men refrä-
ngerna, som konstant sjunges
unisont för ytterligare emfas,
låter inte bra alls. Falsksången
sänker faktiskt These walls
don’t lie, som annars kunde
blivit en höjdpunkt, ordentligt.

En riktig höjdpunkt bjuds det däremot på i slutet av konserten med låten Dekadansen från senaste plattan. Mördande skönt electroinspirerat beat, tidsandan troget. Efter att killarna dragit ner tempot onödigt mycket i slutet får vi sedan monsterhitten Svennebanan som sista låt. Denna genialt raljerande technorapdänga som illustrerar sitt budskap varje gång den spelas, blir en riktigt kul avslutning. Särskilt när Promoe själv ändrar refrängen och skanderar ut ”Skäggig vegan!”. Man kan inte annat än älska självdistans.

Publicerat i Smp 15/5 - 2010