Tänker på den där Sundströmlåten där han sjunger "Jag sitter i skvalet på ett Starbucksfik, och undrar varför jag fortsätter göra musik". Det gör jag med. Eller ah, jag skriver ju inte musik, men på Starbucks sitter jag. Starbucks, Oxford Street. Utan en fungerande mobil, utan folk som svarar när jag ringer från främlingars telefoner. Och med väldigt lite batteri på datorn. Spännande va, VAD SKA HON GÖRA NU liksom. To be continued motherfuckers!