Så här är det. Jag ska vara ärlig från början. Jag är så ofransk. Mina slaviska språk i kombination med många års skoltyska har gjort att det inte är helt lätt att behärska den nätta fin-i-kanten-franskan. Jag kom hit utan att veta hur man säger hej. Nu kan jag lite mumlande säga typ "bonnzua".  Men jag försöker. Anpassa mig alltså. Jag dricker sött vin som Fanny ger mig. Är pretentiös. Sminkar mig. Eller, Fanny sminkar mig. Hon sprayar mitt hår också så det blir fluffigt och fint. Och lagar mat åt mig. Men jag spydde upp maten igår. Men jag försöker verkligen. Fanny säger att i Frankrike ska man bära beige och kvinnlig, typ. Och äta ost. Jag nickar och lär mig. Idag i kön i matvaruaffären sa jag att i Sverige är vi lite "liberte", bara kläckte ur mig så där. Alltså fria typ, liberala betyder det. Men alla kan ju inte vara språkbegåvade heller.

Merci. Er Ines (uttalas Inèss på franska)