Går i lägger mig i min nya lägenhet, som är alldeles för tom på möbler och alldeles för full av Lidl-konserver. Mina få klänningar på klädstången utgör det enda estetiska i den ickebefintliga inredningen. Lite för mycket vita väggar, lite för mycket trägolv.

Har för övrigt en snäll töntig blyg fransk kille till granne. Hjälpsam och nervös. Hoppas innerligt att han kan hjälpa mig klura ut hur man får på värmen i morgon. Annars får jag helt enkelt sluta duscha. Eller börja gilla kyla. Det nya projektet är definitivt att göra honom till min vän. Jag tänker det ungefär som Philippe i Anna Gavaldas Ensemble, c'est tout.

Vill förresten skicka hundra miljoner tackhälsningar till Marias snäll_förortspojkvä[email protected] som gav mig kaffe, körde mig hem och sa "prova detta lösenordet till detta internetföretaget, det är alltid samma". En länk till världen. TACK. (Och tack för att ni betalade notan ikväll och översatte när jag inte fattade).