Gråter hela vägen från Växjö till Malmö. Hatar mig själv för att jag gör såhär mot dig. Vill ju bara sitta bredvid dig på tåget, vill att du ska hålla min hand och tycka jag är snygg.

Fanihelvetejävlaskit.

Sover nästan absolut ingenting på min canapé-lit i det lilla varma rummet. Sen vaknar Paris, och jag med, och alla är snälla, de ger mig vitt bröd och te. Jag nickar och säger d'accord och mhm till alla instruktioner. Som vanligt så undrar jag vad fan jag sysslar med.

Har fått låna ett metrokort. Måste ut i stan, måste komma ihåg varför jag är här. Fast jag är så trött att jag knappt kan stå.