Åker nercabbat genom Paris första morgontimmar, den tropiska hettan rinner sakta men säkert av mig i vinddraget. "Fryser du?" frågar han. Nej, säger jag, men tänker på mitt kalla hjärta. Det fryser inte heller, även om det borde. Vilken skitdålig metafor, tänker jag sen. Radion spelar låtar jag aldrig har hört och han visar var han gick på lekis. Sen somnar jag med en märklig känsla av framtida skuld.