Jag ser hur jag borjar bli mer som dem. Sakta men sakert. Hur jag klar mig i beiget och gratt, hur jag satter upp haret och later luggen vaxa ut sadar som alla franska unga kvinnor gor. Hur jag tittar lite, lite nedsattande pa tjejer med hoga klackar och bara ben och mumlar till nagon  "Elles sont anglaises, peut-être suèdoises". Hur jag ibland knyter min sjal sadar som franska man. Ibland kanns det lattare att prata franska. Jag marker hur det borjar kannas mer okej att ata dessert efter varje maltid. Garna ost ocksa. Jag vill inte vara nara turister, aldrig nagonsin, aven om jag tekniskt sett ocksa ar en. Jag vill hela tiden kindpussas.

Det ar lojligt, kanske lite skrammande. Mojligtvis oundvikligt. Eller bara lojligt. A andra sidan kommer jag aldrig tycka det ar okej med afrikanska staderskor eller uteslutande choklad till frukost, sa det ar egentligen ingenting att oroa sig for.