Mina kinder gör ont. Ingenting av det vi säger är egentligen särskilt roligt, men det är som att de fastnat däruppe under ögonen. Vi är på en till den absoluta bristningsgränsen packad baskisk restaurang, så full att vårt vin spills ut över maten när en man försöker ta sig förbi vårt bord. "Om min mormor såg det där" säger han mitt emot mig och skakar på huvudet när han ser mitt sorgliga försök att äta upp allt kött på mitt enorma kycklinglår. Det tar ett tag innan jag förstår vad han säger, jag är inte van vid den italienska brytningen, så du översätter åt mig. Han som fått vin över hela sin tallrik får en ny entrecôte, vi får lära oss hur man pratar italienska med endast gester, och hela tiden utbyter vi blickar som säger ungefär om ett land kan få oss att skratta såhär mycket, vad fan är vi är för då.