Vi sitter i en båt på en liten sjö i Småland
I bikinis, din hud är brun, min är vit
Du paddlar, föser undan det tjocka svarta vattnet
med stadiga, regelbundna tag
Det ser nästan ut som olja
Fast mindre äckligt, mer vackert
Det är som i The Notebook, säger du
Vill du vara killen eller tjejen?
Det saknas bara svanarna, svarar jag
Runt omkring ligger skogen så tät
Här och där är små sommarstugor inklämda
mellan träden och bergknallarna

Vi ror kring den lilla ön
Vi måste döpa den nu, säger du
Du, med din fantasi, du som fortfarande leker i vattnet
Som man gjorde när man var liten
Någon av oss reciterar Erica Jong för kanske tionde gången idag
Tvåsamhet är en bara en rad ickemöten
En organiserad form av olevt liv
Allys ö, kanske, säger du, efter hon tjejen i The Notebook
Eftersom vi inte tror på
Sådana historier

Tvåsamhetens ö kommer vi fram till
Lagom bittert
Vår fixering vid livets största jävla paradox
Näckrosorna skrapar mjukt mot båtens undersida
Sen paddlar vi hem
Med våra bakiströtta kroppar
Pulsen slår hårt, jobbar för att reparera
Det som är trasigt
Vi läser högt ur Kristina Lugns samlade verk
Och våra mer begåvade vänners facebookstatusar
Det är ju ungefär samma sak, säger vi