Tystnaden. Tystnaden som uppstår i och med avsaknaden av trafik. Vågornas slöa och rytmiska slag mot den vita korallsanden, hästhovar som klapprar förbi, någon reggaelåt från ett av de alla bambucaféerna längs med stranden. Det avlägsna hamrandet som skvallrar om turismexpansionen. Vi är kanske här precis innan det boomar, säger vi. Vattnet är så turkost att det nästan är grönt. Katterna är smala och stirrar hotfullt med sina stora knallgröna ögon när de stryker omkring, alla svanslösa. Vi spenderar sex dagar i horisontalläge. I hängmattor, på solstolar, på sand, puffar, kuddar, i sängar. I havet. Jag lär mig att jag flyter.

Vi ser vilda sköldpaddor, vilda turister. Droger och korallrev. En natt ligger vi i solstolar på stranden och allt är bara svart svart överallt förutom den enorma överväldigande stjärnhimlen och där ser jag the southern cross – stjärntecknet som bara kan skådas på södra halvklo tet.

Ser och lyssnar. Ser det allt det vackra. Lyssnar på tystnaden.