om trafik

Charmen med den har staden har borjat att tvattas bort. Det kanske ar regnet, som skoljer undan det dar som forut var sa romantiskt, elektriskt. Nu ar det mest en stad. Med fula bakgator och vardag. Jag cyklar fran Avron till Faidherbe. Det ar lordag morgon och det duggar. Aker forbi turkiska sandwichstallen, frisorer dit ingen med det minsta lilla drag av fafanga nagonsin skulle vilja ga, kotthandlare, lagprismatbutiker, sushirestauranger.

Jag cyklar med horlurar fast alla sager till mig att inte gora det. Men hor man inte bilarna som smyger upp bakom en blir man inte lika radd. Trafiken mellan Faidherbe och Bastille ar som ett dysfunktionellt kugghjul. Som ett valordnat kaos. Motorcyklar svischar forbi pa inner- och yttersidorna i bada riktningarna, cyklisterna kranglar sig fram i det som ska vara buss- och cykelfilen, men dar leveransbilar alltid star och blinkar. Lastbilar, vespor, ministadsbilar, enorma bussar och sa jag. Nar jag kommer fram till den gigantiska orakneligfiliga rondellen i Bastille vagrar jag den franska lagen att cyklar ska folja samma regler som bilar. I helvete heller. Fran trottoaren ser man ibland en modig och erfaren cyklist som malmedvetet kor tillsammans med de dussintals bilisterna precis nedanfor den statliga Colonne de Juillet. Jag ryser av obehag.

Framme pa agenturen vevar jag upp den tunga metallridan som nattetid skyddar skyltfonstrena. Lordag. Inte mycket aktivitet. Tva samtal pa flera timmar. Jag glor pa gatan utanfor. Tanker pa biljetten till Indonesien som jag bokade igar. Snart ar det i alla fall lunch.


Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: