Det är tänt i vårt rum men alla sover. Två skarpa lågenergilampor dränker hela rummet i vitt kallt ljus. Fläkten snurrar ljudligt och från gatan nedanför hörs några hundar som ylar. Jag läste högt för Ines ur min bok, bara något kapitel, och sen somnade allihop. Ines och jag ligger i vår smala säng, de tre killarnas brunbrända, tunga kroppar i utspridda i dubbelsängen bredvid. I kalsonger, ovanpå täcket. På väggen sitter en liten geckoödla som alla försökt intala mig inte alls är äcklig. Vad är det för skillnad på kackerlackan igår och ödlan egentligen, svarar jag. Ingen av dem bits, men de kan båda springa över kroppen när man sover. Lika äckligt. En ödla är snällare, sa de. Sämst svar. En bikiniöverdel gungar fram och tillbaka där den hänger på tork, fläkten vår dem varma fuktiga luften att cirkulera. En tupp galer långt bort. Den måste vara knäpp, det är ju natt. Fortsätter att läsa. Karaktärerna är på en autentisk restaurang där du och jag var en gång när vi var lite nyförälskade och jag hade ingenting i min mage och det var grå is på hela gatan utanför. Författaren beskriver den exakt som jag minns den. Det gör mig sorgsen. Släcker lampan och försöker att hålla bort alla tankar som jag vet att jag någon gång måste tänka.