Sarah måste ha ringt honom när jag sov för han såg inte förvånad ut över att se mig när han öppnade med blekblå jeans och matchande ögon, och det borde han väl annars ha gjort? Och han bjöd in oss och vi stod i hans hall där jag stått förut, barfota den gången med endast stickor i foten och möjligen någon tagg i hjärtat, men inte som nu med en fet jävla träpåle genom frontalloben, som fått hjärnan att rinna ut och ligga så där lite klädsamt på axeln som en accessoar.

Och han frågade om vi ville ha kaffe och Sarah sa:

-          Hell yeah, och jag kunde riktigt se hur de slet av sig kläderna och kastade sig över varandra, hur de turades om att suga på varandras bröstvårtor med ögonen filmiskt slutna av åtrå och jag var rekvisita, hela jag en accessoar, en gammal ful funktionsoduglig meningslös accessoar.