Huden på mina fingrar är bubbling. Pyttepyttesmå bubblor som trycker upp huden, får den att klia. Så här har mina eksem inte betett sig förut. Vi sitter på en färja mellan två indonesiska öar. Jag inspekterar bubblorna, tjejen i sätesraden framför oss vänder sig om och inspekterar oss. För kanske trettionde gången. Högra lillfingret är värst, där är nästan hela ena sidan täckt av bubblorna. Det kliar.

Utanför stort hav. Vet inte vilket. Flera små öar avtecknar sig mot horisonten. Några nära, några längre bort. Jag saknar det, havet, jag vill hoppa i, simma runt. Hon ligger med huvudet vid mina ben och sover. Jag känner det korta håret mot låret. Det är mysigt och det får mig att sakna känslan av kort killhår. Tjejen framför oss håller nu på att sminka sig, drar vant någon slags svamp över ansiktet. Det blir konstigt vitt, nästan grått. Jag gissar att hon försöker få sin mörkare indonesiska hy att se ut mer som vår. Det korta håret vid mitt lår rör på sig, hon vaknar. Snart kommer vi mötas av böneutrop och moskéer, istället för Visnu och Shiva.