Jag sitter i köksfönstret med freestyle och tittar på den aldrig sinande folkströmmen till och från Södra station. Snurrar på megaherz-hjulet mellan radiokanalerna. Det finns så många här. I Stockholm. Tänker bara jag blir stor bara bara bara jag också få gå där. På gatorna. I nattregnet. I såna kläder. Och LeAnn Rimes sjunger ut all min vuxenlängtan. Mitt liv är utan refränger.

 

Jag går till och från Södra station i regnet. I såna kläder. Sneglar upp mot köksfönstret. Det är mörkt därinne, ljuset reflekteras mot rutan. Vet du vad lilla du? Längtan slutar aldrig. Det blir kanske bättre. Man har såna kläder. Man blir snyggare. Man blir oftare full. Men man slutar aldrig längta.

 

Mina tonårsidoler går på fyran med barnvagnar och de ser lika trötta ut som jag. Det är snart dags att fortsätta vidare.