För längesen skrev jag om en man. Jag kallade honom en sällsamt dålig idé och mina ord om honom handlade om brännande förälskelse. Om att hålla sig i diskbänken för att hämta andan efter ett första möte. Nu ligger han på neo med sin brud och sina tvillingar, de är lite tillväxthämmade, den enda är mindre än den andra, och sexchattar med mig. Jag vill tacka honom för hans fantastiska sätt att ta på mig, och för insikten att hastig förälskelse är lika meninglsös och bestående som ett tomtebloss. Tack baby.