en sommar för längesen eller; en stark emo-comeback

 
Från 15/08 2011. Hittade det nu. Det har fan gjort sig förtjänt av att få ligga här och gosa med resten av deppet.
 
Du sa men vad är det för fel då, och jag sa jag vet inte men jag var bara så himla lycklig där. Vi satt på din stora säng i ditt pojkrum som det känns som om jag suttit på hela mitt liv och du var tyst som du brukar. Sen sa du att du aldrig hört mig säga att jag var lycklig förut. Det var början på juli utanför och jag var ful i håret som vanligt och jag sa att jag var nog lycklig med dig en gång i tiden, men inte med allt det andra.

Och mina vänner ville inte lyssna såsom du, jag tror att de är rätt trötta på mig vid det här laget. Fast det är väl förklarligt, man inte vill höra att någon inte är glad att se dem, att någon hellre ville vara långt, långt borta. Långt bort ifrån sig själv och därmed långt bort ifrån alla som oundvikligen definierar en själv. De som hade varit i Indien sa men slutaaaa och fånga dagen och sådana där saker man lär sig att inse i Indien, någon annan sa jag ska låta dig sörja.

Sörja. Sörja vad? Sig själv kanske. Då blir det ett väldigt långt sörjande.

Nu blåser höstens vindar över världens utkant vid min sjö. Jag har inte kommit fram till någonting. Som vanligt känns det bara som jag har gjort väldigt många människor besvikna.
2014-02-11 klockan 18:47:00 Text Kommenterat (0)

hejdå

Vill inte vräka ur mig mina sorger med fina formuleringar längre. Det skapar bara distans. Vill hellre ha riktiga och fina relationer till riktiga och fina människor, inte anonyma läsare.

Hejdå!

(Det finns ju en LITEN jävla risk att jag ångrar mig. Som med allt i livet. Men tills dess får den ligga kvar här och vara sorglig och ouppdaterad.)
2012-08-09 klockan 14:27:59 Text Kommenterat (1)

denna blogg

 



2012-08-07 klockan 18:00:52 Text Kommenterat (0)

tokyos sommarfält

Vi har bara åkt i kanske en timme men Tokyos knallgröna fält breder redan ut sig. Friska, somriga, nästan onaturligt limegröna. Lysande. Det är förlamande vackert. Jag sitter på ett tåg bort från Tokyo och snart kommer jag inte sitta på ett flyg till Indien. Jag kommer inte få diarré, lära mig allt om buddhism, bli solbränd igen och prata igenom långa varma nätter i hotellsängar. Jag kommer inte heller skicka ett dokument som redan är färdigskrivet i en liten sorglig wordfil på denna dator, jag kommer inte åka till medelhavet och bedyra min kärlek, lova att verkligen ge allt. Jag kommer inte ligga med den jag allra helst vill ligga med. Kanske aldrig igen.

”Släng dit några kor och det är som Sverige” säger jag. Med en slags blandning av nostalgi och förväntan tänker jag på eftermiddagssolen över fälten i skogen vid sjön. Friska, somriga, nästan onaturligt limegröna. Åh, Sverige. Jag kommer ta ett flyg och åka till Sverige. Jag kommer åka till Sverige, jag kommer inte åka någon annanstans, inte ha några romantiska jävla middagar, inte möta någon annan. Nej, jag kommer åka till Sverige och möta mig själv.

2012-08-03 klockan 18:23:50 Text Kommenterat (0)

for the afghan women

Mariam lay on the couch, hands tucked between her knees, watched the whirlpool of snow twisting and spinning outside the window. She rememberd Nana saying once that each snowflake was a sigh heaved by an aggrieved woman somewhere in the world. That all the sighs drifted up to the sky, gathered into clouds, then broke into tiny pieces that fell silently on the people below.

As a reminder of how women like us suffer, she’d say. How quietly we endure all that falls upon us.

 


Thousand Splendid Suns, Khaled Hosseini

2012-08-03 klockan 18:22:21 Text Kommenterat (0)

13 juli 2012

Sa mycket text har flutit genom mitt huvud, sa mycket har passerat framfor mina ogon, sa mycket har hant sedan sist, men det enda som stannar kvar och det enda som blir skrivet ar det samma gamla JAVLA vanliga:

Jag maste sluta hata mig sjalv.

Det sammanfattar helt enkelt sa himla mycket.
2012-07-12 klockan 23:00:03 Text Kommenterat (0)

buddhismens sanningar, nummer ett

"Livet innebar lidande."

Man ba tell me something any teenage girl inte har vetat hela sitt liv.
2012-07-06 klockan 10:00:43 Text Kommenterat (0)

planet från moskva lyfte aldrig till

Hade jag pitchat mitt liv till valfri producent just nu hade de direkt signat mig för en film. Det hade också kunnat bli en jävligt bra roman. Det har så mångra bra ingredienser och karaktärer. Buddhism och kärlek och triangeldrama och tvivel och sex och brustna hjärtan till höger och vänster och tre olika kontinenter, ett flygplatsdrama helt enkelt, och MONOGAMINS EVIGA PARADOX. Det låter kanske härligt och spännande, men det är ETT JÄVLA HELVETE.

Jag har verkligen ingen aning hur denna skitfilm/roman ska sluta.

2012-07-03 klockan 13:07:11 Text Kommenterat (0)

är inte sjuk, har bara krossat mitt hjärta



The Bund är fullt av folk. Blixtar lyser upp hela himlen bakom smoggen, plötsligt som någon tänt en enorm lampa i rymden från öst, väst, norr, söder. Folk ropar till, tittar beundrande, för sent, på den sidan himlen där strålkastaren precis släckts. Framför promenadstråket, på andra sidan floden, tornar Pudongs skyskrapor upp sig, Shanghais skyline. Hettan är tryckande, det är lördag kväll, bunden kokar av människor. Jag sitter på en bänk och glor likgiltigt på den där skylinen.

Så en droppe. Två, tre, fyra. Jag hinner knappt reagera förrän kaos utbryter, paraplyer överallt, hela däcket töms på folk. Snart regnar det med full styrka. Tror jag. Men sen ännu mer intensivt. Sitter kvar. Varför ska jag resa mig. Varför ska jag göra någonting. Kvarblivna kineser går förbi, stirrar, två gubbar ger mig ett paraply. Men jag är redan genomblöt. Nu syns det inte ens om jag gråter, tänker jag. Två pojkar stannar och stirrar. De säger saker på mandarin, jag skakar på huvudet. De pratar ännu mer, jag tittar bort. Ungjävlar, gå härifrån. Till slut går de. Men snart kommer de tillbaka med en polis.

Vem är du, vad gör du här, hur länge har du varit i Kina, översätter man till mig. Varför sitter du bara här? För jag har krossat mitt hjärta svarar mitt huvud men munnen ljuger istället, ljuger för den kinesiska konstapeln. Ljuger och ler och säger no, really, it's fine. Man frågar om jag tänkt kasta mig i floden, oro yttras om jag är psykiskt sjuk. Nej, jag är inte psykiskt sjuk. Jag är bara i Shanghai med ett krossat hjärta, ett hjärta som jag krossat själv, säger jag inte. Jag ler och säger I'm fine, tar min plaskblöta jävla kropp och går därifrån.
2012-07-03 klockan 12:53:56 Text Kommenterat (0)

30 juni 2012

Jag gar Shanghais gator. Pa himlen syns en svag mane. Smoggen ar skingrad for forsta gangen pa lange. Du gick ocksa har, pa samma gator, for flera ar sedan, formodligen hand i hand med henne. Samma stad, samma gator, samma mane. Jag gar Shanghais gator, manniskor pratar med mig, fragar saker, skrattar. Jag tror att mina knan ska vika sig for varje steg jag tar.
2012-06-29 klockan 21:39:52 Text Kommenterat (0)

be happy, love her. je t'aime.

"Fanny, laisse moi t'aider."

2012-06-29 klockan 21:30:39 Text Kommenterat (0)

att alska och lamna

Nu har det gatt tre manader och det blir for helvete bara varre och varre.
2012-06-26 klockan 12:15:06 Text Kommenterat (0)

att vara människa

Att vara människa är att leva i synd och att leva med kampen mot den insikten.
2012-06-15 klockan 09:57:54 Text Kommenterat (0)

hej

Här har ni en mycket bra analys av samtiden.
2012-06-15 klockan 09:57:21 Text Kommenterat (0)

marry the librarian

Never mind,
I'll find
someone like you.
2012-06-15 klockan 09:35:25 Text Kommenterat (0)

brödkanter doppade i äggula

Det finns så mycket så mycket så mycket saker jag måste hålla bort från mitt huvud. Måste bygga murar, få det att stanna längt inne i hjärnans dunkla minnescentra, inte fortplanta sig, INTE FORTPLANTA SIG, ner i nervsystemet, för då är det försent, nervernas förgrening genom hela kroppen, då intar det hela mig. Det får inte inta hela mig.

Måste hålla bort brödkanter doppade i äggula, champagne på tisdagar, trosorna vid anklarna, de lila sammetsgardinerna, den allra sista promenaden i parken den allra sista helgen (ÅH HERREGUD, ÅH GUD). Måste hålla bort duscharna i det pyttelilla badkaret i det pyttelilla vattenskadade badrummet, smekta knän under restaurangbord, milen på motorvägarna, känslan av att stå i den kilometerlånga kön i mataffären efter jobbet. Stå där tillsammans. Nätterna, muséerna, marknaderna, händerna, trosorna vid anklarna. Tillsammans.

Hur fan ska jag klara det här.
2012-06-14 klockan 12:13:50 Text Kommenterat (0)

the corrupt laws that govern the universe



"She desired me.

I knew this because I had evolved a cast-iron method of determining desire. The method said she desired me because I had no interest in her. Whenever I did find someone attractive it was guaranteed by the corrupt laws that govern the universe that the person would find me repellent, or just too small. This law also guaranteed that when I was with someone like Helen, whom I didn’t desire, the chances were they would look at me as she was looking at me now, with a wicked smile and an interest in squeezing my mickey, the thing I wanted most in the world from others, provided I found them attractive, which in her case I didn’t."

The Buddha of Suburbia, Hanif Kureishi
2012-06-14 klockan 11:09:14 Text Kommenterat (0)

när husen brann ner

Hon sa till mig där vi satt och släckte:

"Hela jag är full av sår.

Jag kommer aldrig aldrig

att gråta när du går.

Mina sår har blivit ärr

och ömmar inte mer."

Vi drack upp det sista och husen, de brann ner.

2012-06-14 klockan 11:04:22 Text Kommenterat (0)

xi'an, kina, asien, jorden

Är i Kina.


Tänker på: Det smärtsamma i att man alltid är ensam i sin egen kropp, hur snygga de kinesiska kvinnorna är och att jag också vill ha sådana platåskor, hur väl modern vetenskap om psykologiskt välbefinnande sammanstrålar med mångtusenårig visdom, om jag fått i mig tillräckligt med protein idag, var terrakottasoldaterna har tagit vägen, varför man egentligen, egentligen, skriver saker offentligt. Om dig, om han, om honom, eller om någon helt annan lika speciell och ospeciell.


Sen smygfotar ännu någon kines oss och vi vänder oss om vant och säger ”no, no, come here!” och ler och posar och snart kommer tre kameror till upp.

2012-06-14 klockan 11:00:59 Text Kommenterat (0)

i didn't know where to begin

"Then I’d have to fall out of love with her. That was the rough part. Everything in life is organized around people falling in love with each other. Falling is easy; but no one tells you how to fall out of love. I didn’t know where to begin."

The Buddha of Suburbia, Hanif Kureishi

2012-06-12 klockan 15:16:27 Text Kommenterat (0)

Bakåt Framåt